Vi sätter härmed punkt för bröllopsbloggen!:) Men vi finns alltid på våra vardagsbloggar:

www.blunderhead.posterous.com

www.lucyvida.blogg.se

Ta hand om er i höstmörkret!:)

Det kommer mera:)

Klicka på länken nedan för ett galet fint bildspel som vår fantastiska Lisa Wikstrand har satt ihop till oss. Glöm inte sätta på ljudet! I love your smile…<3

http://lisawikstrand.com/louisemicke/

Jag vet inte hur många gånger jag varit inne på Lisas blogg och tittat på våra bröllopsbilder nu. Jag säger bara Åh och tröttnar aldrig ♥

www.lisawikstrand.com

Allt och inget har hänt de senaste dagarna. Han är annorlunda nu. Jag ser honom på ett sätt som jag inte gjort förut. Med nya ögon. Hur mycket kan man älska en annan människa? Kan man älska såhär mycket? Gränslöst?
Jag kan.

Herregud vilket bröllop. Så mycket kärlek. Våra vänner. Våra otroligt vackra vänner som har skräddarsytt vår dag in i minsta detalj. Ert engagemang alltså. Orden räcker inte till. Min bror. Min fantastiska otroliga storebror. Utan dig hade det aldrig gått. Från det att du tog ton under vigseln alltså. Nej, jag kan inte beskriva med ord. Vi är så lyckliga:)) Min familj. Min makalösa kärleksfulla familj som alltid är där för mig och Micke. Min pappa som kommit in i mitt liv och allt som vi tar igen nu. Det svängde överraskande bra på dansgolvet. Vi var nog lika förvånade båda två:) Kärlek. Per och Ki. Farmor. Avgörande pusselbitar i mitt liv. Viktiga kärlekar.

Mamma. Utan dig, din kärlek och ditt engagemang hade det aldrig blivit något bröllop. Alla jag pratat med idag hyllar dig för den du är och för vad gör för mig och Micke. Vi hyllar dig. Du finns alltid där för oss. Alltid. Och vi älskar Dig. Du gjorde hela vår bröllopsdag. Punkt.

Alla tal. Tal. Tal. Fantastiska, fina, kärleksfulla, roliga, upplästa, nerskrivna, framsjungna tal. Vänner och familj. Det var så mycket kärlek i luften igår att det faktiskt gick att ta på. Jag kände det. Micke kände det. Och nu styr vi kärleksbubblan mot Santorini.

Vi ses om en vecka

Jag grät när vi fick höra musiken på orgel idag.
Kärlek <3

Tänk att vara präst. Jag undrar om det kan finnas något mer varierande yrke. Varierande rent känslomässigt alltså. Man får vara med och dela ljuset och glädjen vid dop och bröllop och sedan kommer sorgen när det är begravning. Alla tårar får man beskåda. Alla sorters tårar. Glada, ledsna, förväntansfulla, desperata, kärleksfulla, förtvivlade. Allt. Det är rätt stort att vara präst, att klara av att ha det som yrke. Såklart blir de olika akterna rutin även i ett sånt jobb. Och sedan drivs man säkert av sin tro och övertygelse om det gudomliga. Det underlättar säkert när det är tungt. Men ändå. Det hade inte varit något för mig. Jag hade inte kunnat låta bli att bli för personlig.

Personlig är precis vad vår präst Mats är. Och mänsklig. Det är ganska ovanligt enligt mina erfarenheter. De präster jag har träffat förut har tenderat att vara just allt annat än mänskliga. Jag har aldrig varit med om en präst som Mats. Mats är sjukhuspräst och arbetar även som stöd för HIV och -aidssjuka. Jag kan säga att det är inte alla präster som delar hans engagemang i den frågan. Men å andra sidan är inte Mats en präst som kategoriserar och värderar människor heller. Alla är lika värda. Den inställningen och övertygelsen delar jag och Micke med honom och det räcker gott och väl för att vi ska kunna stå för en kyrklig vigsel. Och vi får inte glömma kärleken.. Mats tror på kärleken. 

Ikväll har vi varit på fika hos Mats. Det är faktiskt väldigt mysigt att över en kopp te sitta och prata om just kärleken. Om vår vigsel och bröllopet, utan att det blir högtravande och krystat.

Han är grym. Vår präst.

Världens tröttaste och lyckligaste prinsessa är jag idag <3
All kärlek till mina goa tjejer och stort tack igen och igen..!
Jag badar fortfarande i champagne:)

Jag har köpt kläder och detaljer till min bröllops-outfit.